MADAMA BUTTERFLY
Giacomo Puccini (1858 - 1924)
Opera in three acts in Italian
Libretto: Giacosa and IllicaPremièr at Teatro alla Scala, Milan – 17 February 1904
16 October 1962
Kungliga Operan, Stockholm
Conductor: Herbert Sandberg
Chorus master: n/a
Kate Pinkerton, Pinkerton’s American Wife EBBA LÜHERT mezzo-soprano
B.F. Pinkerton, Lieutenant in US Navy EINAR ANDERSSON tenor
Sharpless, US Consul at Nagasaki ERIK SUNQUIST baritone
Goro, a marriage broker OLLE SIVALL tenor
Prince Yamadori, a rich Japanese SVEN-ERIK VIKSTÖRM baritone
The Bonze, Cio-Cio-San’s uncle PAUL HÖGLUND bass
The Imperial Commissioner ERIC GUSTAFSON bass
The Official Registrar SVEN WALLSKOG baritone
Yakuside LENNART CARLEN bass
Cio-Cio San’s mother GUNHILD THELLNER mezzo-soprano
Cio-Cio San’s cousin LEHTI AUG soprano
Cio-Cio San’s aunt EVA WALLBERG soprano
The child CARINA HILTON
Stage director: Göran Gentele
Scene and costumes: Anne Bergson
Cio-Cio-San, Madam Butterfly LEYLA GENCER soprano
Suzuki, her servant MARGOT RÖDIN mezzo-soprano Kate Pinkerton, Pinkerton’s American Wife EBBA LÜHERT mezzo-soprano
B.F. Pinkerton, Lieutenant in US Navy EINAR ANDERSSON tenor
Sharpless, US Consul at Nagasaki ERIK SUNQUIST baritone
Goro, a marriage broker OLLE SIVALL tenor
Prince Yamadori, a rich Japanese SVEN-ERIK VIKSTÖRM baritone
The Bonze, Cio-Cio-San’s uncle PAUL HÖGLUND bass
The Imperial Commissioner ERIC GUSTAFSON bass
The Official Registrar SVEN WALLSKOG baritone
Yakuside LENNART CARLEN bass
Cio-Cio San’s mother GUNHILD THELLNER mezzo-soprano
Cio-Cio San’s cousin LEHTI AUG soprano
Cio-Cio San’s aunt EVA WALLBERG soprano
The child CARINA HILTON
Time: Early Twentieth Century
Place: NagasakiPhotos © ENAR MERKEL RYDBERG, Stockholm
ABOUT ANNE BERGSON (Costume and Set Designer)
1994
MİLLİYET DAILY NEWSPAPER
1962.10.21
MİLLİYET DAILY NEWSPAPER
1962.11.16
DAGENS NYHETER
1994.11.10
Olle Persson får Birgitpriset
MUSIK: Tidskriften Musikdramatik har utsett årets Birgitpristagare, barytonen Olle Persson. Närmast kan han höras i Kurt Weills "Berliner Requeim" som spelas i Motala (9/11), Linköping (10/11) och Norrköping (11/11) i Östgöta blåsarsymfonikernas regi. I senaste numret av Musikdramatik skriver även Richard Wagners sonsonson om en resa till koncentrationslägren Theresienstadt och Terezin i Tjeckien, inte så långt belägna från Richard Wagners festspelsstad Bayreuth, och det blev ett mycket smärtsamt möte för Gottfried Wagner. Dessutom finns återblickar på årets sommarfestivaler, ett porträtt av sångerskan Leyla Gencer med mera.
MUSIK: Tidskriften Musikdramatik har utsett årets Birgitpristagare, barytonen Olle Persson. Närmast kan han höras i Kurt Weills "Berliner Requeim" som spelas i Motala (9/11), Linköping (10/11) och Norrköping (11/11) i Östgöta blåsarsymfonikernas regi. I senaste numret av Musikdramatik skriver även Richard Wagners sonsonson om en resa till koncentrationslägren Theresienstadt och Terezin i Tjeckien, inte så långt belägna från Richard Wagners festspelsstad Bayreuth, och det blev ett mycket smärtsamt möte för Gottfried Wagner. Dessutom finns återblickar på årets sommarfestivaler, ett porträtt av sångerskan Leyla Gencer med mera.
DAGENS NYHETER
2016.09.21
Operasångare Gunnar Lundberg har avlidit i en ålder av 90
år. Hans närmaste är makan Margareta, sonen Mats med familj samt framlidna
dottern Eva med familj.
Gunnar Lundberg föddes i Sävar i Västerbotten där han i unga år var en inte oäven spjutkastare. Efter militärtjänstgöring utbildade han sig till meteorolog och arbetade vid flygstaben samt SMHI. Trots detta drogs han mer och mer till sången och framträdde i en rad folkparker i hembygden vilket mynnade ut i att han sökte och genomgick Musikaliska Akademiens operaklass 1958–60. Där studerade han för Folke Sällström, Ragnar Hultén och inte minst för hovsångare Martin Öhman. Han studerade även för Max Lorenz, en av mellankrigstidens största Wagnertenorer.
1958 debuterade Gunnar på Drottningholms Slottsteater i Scarlattis ”Il trionfo amore”, detta på en scen där han sjöng en mängd roller genom åren såsom Paisiellos ”Barberaren i Sevilla” och ”Il Maestro di Musica”. Operachefen och världstenoren Set Svanholm hade tidigt fått upp ögonen för den unge tenoren och stödde hans utveckling vilket ledde fram till debuten på Kungliga Teatern som Styrmannen i ”Den Flygande Holländaren” och Erik i ”Värmlänningarna” 1961.
En av hans mest framgångsrika tidiga roller var som Pinkerton i ”Madame Butterfly” bland annat tillsammans med världssopranen Leyla Gencer vid hennes enda gästspel i Stockholm.
Det egentliga genombrottet kom 1962 som Astolf i ”Lycksalighetens Ö” av Hilding Rosenberg. Andra roller som bör nämnas är Paris i ”Sköna Helena” och Eisenstein i ”Läderlappen” samt inte minst hans tongivande tolkning av titelrollen i ”Petrus de Dacia”, Ruinspelen i Visby som han framförde på somrarna 1967–71.
Begåvad med en egentlig tenor-baryton så tog han 1973 klivet ned och sjöng sina sista 10 år vid operan som baryton. Hans slanka men voluminösa röst gjorde sig särskilt väl som Donner i ”Rhenguldet” och som pappa Germont i ”La Traviata”.
Gunnar Lundberg föddes i Sävar i Västerbotten där han i unga år var en inte oäven spjutkastare. Efter militärtjänstgöring utbildade han sig till meteorolog och arbetade vid flygstaben samt SMHI. Trots detta drogs han mer och mer till sången och framträdde i en rad folkparker i hembygden vilket mynnade ut i att han sökte och genomgick Musikaliska Akademiens operaklass 1958–60. Där studerade han för Folke Sällström, Ragnar Hultén och inte minst för hovsångare Martin Öhman. Han studerade även för Max Lorenz, en av mellankrigstidens största Wagnertenorer.
1958 debuterade Gunnar på Drottningholms Slottsteater i Scarlattis ”Il trionfo amore”, detta på en scen där han sjöng en mängd roller genom åren såsom Paisiellos ”Barberaren i Sevilla” och ”Il Maestro di Musica”. Operachefen och världstenoren Set Svanholm hade tidigt fått upp ögonen för den unge tenoren och stödde hans utveckling vilket ledde fram till debuten på Kungliga Teatern som Styrmannen i ”Den Flygande Holländaren” och Erik i ”Värmlänningarna” 1961.
En av hans mest framgångsrika tidiga roller var som Pinkerton i ”Madame Butterfly” bland annat tillsammans med världssopranen Leyla Gencer vid hennes enda gästspel i Stockholm.
Det egentliga genombrottet kom 1962 som Astolf i ”Lycksalighetens Ö” av Hilding Rosenberg. Andra roller som bör nämnas är Paris i ”Sköna Helena” och Eisenstein i ”Läderlappen” samt inte minst hans tongivande tolkning av titelrollen i ”Petrus de Dacia”, Ruinspelen i Visby som han framförde på somrarna 1967–71.
Begåvad med en egentlig tenor-baryton så tog han 1973 klivet ned och sjöng sina sista 10 år vid operan som baryton. Hans slanka men voluminösa röst gjorde sig särskilt väl som Donner i ”Rhenguldet” och som pappa Germont i ”La Traviata”.
Gästspel förde honom till såväl Moskva, Paris, Århus som
Oslo. Hans sista gästspel var så sent som år 2000 då han sjöng Sakristanen i
Tosca vid Värmlandsoperan.
Som pensionär arbetade Gunnar mycket för sina kollegor, både gamla och unga, som vice ordförande i Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister och genom stipendiefonden i Carl-Axel Rosenqvists namn inom frimurarorden. Han drev och arrangerade årligen konserter på Gröna Lund i nära samarbete med artistchefen Ove Hahn.
Som pensionär arbetade Gunnar mycket för sina kollegor, både gamla och unga, som vice ordförande i Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister och genom stipendiefonden i Carl-Axel Rosenqvists namn inom frimurarorden. Han drev och arrangerade årligen konserter på Gröna Lund i nära samarbete med artistchefen Ove Hahn.
